Mathistorier ni missat

AAAAAHHHRRRRGHHH! Nu har jag varit frånvarande från denna blogg längre än det tar jorden att färdas ett halvt varv runt månen (eller är det månen som färdas runt jorden? och vem BRYR sig egentligen, det är ju inte som att det kommer på ett prov eller nåt! och även om det gör det så finns det säkert nån plugghäst brevid så jag kan tjuvkika på deras prov). Men kära bloggläsare, ni är inte förbisedda! Jag har tänkt göra inlägg varje dag de senaste veckorna men med skolstart, nollning, plugg, och inget internet så har det varit svårt att finna tiden. Nå! Nog med bortförklaringar och ursäkter nu!

1. matlåda goes uppäten
Igårkväll fick jag en genialisk idé. Jag hade lite tid över och några basilika plantor så jag tänkte "varför inte göra en pestopasta-matlåda till imorgon?". Mycket moget belut. Ett sånt där planerat drag som jag vanligtvis ALDRIG skulle ha gjort (jag är den typen av människa som inte äger en busstidtabell utan bara går till busshållplatsen när jag TROR det är dags. Oftast har jag fel.) Stolt över mitt beslut började jag koka pastan och tänkte "varför inte göra en dubbel omgång så har jag två dagar?"
 
De av er som känner till min pestopasta-besatthet och sjukliga ovillighet att lämna minsta droppe kvar i kastrullen (slickning av tallriken förekommer) förstår redan nu att den här historien kommer att sluta illa. Eftersom jag redan var vrålmätt efter en chokladmousse så tänkte jag att pestopastan befann sig utom fara att bli uppäten. Det gjorde den inte. Jag upptäckte att en av matlådorna fick (marginellt) mindre än den andra. "Då gör det ju inget om jag smakar en tugga ur den" tänkte jag oskyldigt och provsmakade. åååååååååhhh så GOD den var! Inte ofta jag lyckas så bra me maten. Så jag tog en liten tugga till och en till och plötsligt var lådan slut. Hm. Tur jag gjorde två, tänkte jag och sneglade oroligt mot den andra matlådan. Borde nog ha ställt in den i kylskapet vid det laget, men tänkte att den måste ju kallna först. Försökte distrahera mig med annat. Bäddade, gick på toa, såg på TV, men både jag och matlådan visste nog att vårt möte var oundvikligt. Matlådan blev kall av skräck och Grön av illamående. Jag närmade mig matlådan på kylskåpet. "ska bara ta en jouice..." sa jag till mig själv. Händerna skakade. Allt jag såg var matlådan.

tio sekunder senare låg jag i fosterställning på min säng med magont och en uppäten matlåda som skrek "whhhhyyyyyyyy?" innuti mig. Så här tolv timmar senare är jag fortfarande mätt*

2. Mögel-melonens hämnd för kluven skalle
På nollningen för min utbildning så ska varje lag sköta om en vattenmelon i två veckor. Man ska måla ett fint ansikte på den, bära runt den överallt och döpa den. Jag fick äran att komma på namnet och den lystrar nu till namnet "Apelsinen". Vi skulle turas om att bära omkring på den och fick direktioner att "Behandla den som ert eget barn".
När jag fick "Apelsinen" i fredags var den kluven rakt igenom och läkte ut hjärnvätska i plastkassen. "Ingen fara" sa jag, mycket nöjd med att det för en gångs skull inte var MITT fel att något gått sönder. Jag tejpade ihop den så gott det gick och lämnade den i min lägenhet över helgen och sovde hos syrran istället. När jag återvände på söndagen så möttes jag redan i trappuppgången av en outhärdlig stank. Den typen av stank som endast hör hemma i en sopbil. Givetvis hade melonen börjat mögla för att hämnas på hur oförsiktigt behandlad den blivit. "DET VAR INTE MITT FEL" skrek jag ursinnigt på honom men han lyssnade inte. Så jag kastade han i sopbilen där han hörde hemma och köpte en ny istället och målade dit ett nytt ansikte. Jaa det är fusk. Jaa jag borde nog inte skriva det här på bloggen för om de andra får reda på det så får jag böta ca 1000 poäng, men strunt samma**
Just for fun; vet ni vad en vattenmelon kostar? sextio kronor...

3. Uppvärmd köttförssås= exotisk maträtt
Detta är tekniskt sätt inte en historia utan mer ett bevis hur det går med storslagna planer om man är en velpotta. Jag å syrran skulle ha en laga-exotiska-maträtter-kväll förra veckan. Klockan 4 satt vi oss med våra båda kokboks-samlingar och började leta lämpliga maträtter. 1½ timme senare hade vi läst igenom kokböckerna, fortfarande inte bestämt oss, magarna kurrade groteskt mycket och vi bestämde oss för att bara värma upp lite köttfärssås som redan fanns i kylskåpet, för att överleva.

*Detta är den typen av historia jag inte bör berätta på dietist utbildningen.
**Jag ligger lix hundra poäng back redan efter att jag råkade förolämpa nollningsledaren. Högst oavsiktlig förolämpning bör tilläggas! Menade inte alls att insuniera att han inte kunde läsa. Fattar faktiskt inte alls hur det kunde missuppfattas så :S Resten av veckan har jag duckat när han går förbi.